Margit, Börje och Ali…

Det känns så fint att ha fått med människor som har funnits i mitt liv i Ali och Blåklockans hjältar. Igår var det 6 år sedan min älskade mormor dog. Min mormor som jag stod så nära och som jag tillbringade några veckor hos varje sommar. Mormor som jag ringde varje fredag för att önska henne en fin helg och berätta om min vecka. Världens bästa mormor och så många fina minnen av och med henne! Så glad att hon fick träffa vår äldsta son och han en sommar fick tulta runt i sommarstugan där jag själv spenderat mina somrar och har så många minnen från. Nu har vi inte längre kvar sommarstugan, men minnena finns. Jag kan minnas dofter, känslan av att se gången ner mot stugan, eller hur det kändes att gå ner för stigen till viken med utsikt över Kinnekulle. Kortspel med mormor, hennes goda tekakor och kärleksmums. Kärleksmumsen var gudomliga tills hon fick diabetes och bytte ut sockret…:-)

Nu finns min mormor med i boken. Bara detaljer av henne men ändå. Jag tycker att Hedvig har lyckats fånga henne, jag känner igen min mormor. Mormor som ofta hade leopardmönstrade blusar, som la upp håret med papiljotter och sov med dem. I verkligheten arbetade hon inte på konditori, men hon tyckte om att baka. Jag tror min mormor ler någonstans där uppe, är stolt över mig och lite mallig över att hamna i en bok. Hon önskar nog också att hon fick berätta för sin väninna G.
Börje är min mans farfar som inte heller längre finns hos oss. Inte lika lik till utseendet, men jag gav personalen på det äldreboendet där han och hans fru Sonja bodde boken och jag tror de känner igen honom. Det eviga hummandet och hur han älskade att spela dragspel. Börje som sken upp så fort det kom barn och som älskade sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och alltid hade glimten i ögat.

Ali ja han träffade jag som ung vuxen när han kom till Sverige och jag var kontaktperson åt honom. Jag hade tidigt klart för mig att jag ville att min huvudperson skulle heta Ali och då tänkte jag på honom, kom på att han gillade Real Madrid och fick med även det. Ali fick inte stanna i Sverige. Han är tillbaka i Irak, men han vet att det finns en barnbok där hans foto har inspirerat till huvudpersonen och jag vet att han är stolt. Tyvärr går det inte att skicka en bok till honom, annars hade han fått en med posten. Han har sett bilder i alla fall. Det var viktigt för mig att ha personer med som har annan bakgrund än svensk. Jag vill visa att vi alla behövs och att alla är lika viktiga.

Flera av de andra karaktärerna har jag satt ihop av minnen av tanter och farbröder som jag tagit hand om när jag själv arbetade inom äldreomsorgen. Ett jobb jag lärde mig otroligt mycket av och som gav mig många fina minnen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s